Först vill jag be om ursäkt för bristen på inlägg. Tror att både jag och Jens inte är några monsterbloggare direkt. Men ni får ta det för vad det är. Är lite kul att skriva här ibland. Och varje gång lovar jag mig själv att jag ska bli bättre på att skriva, men det ser ju inte så ljust ut :P

Helgen då Jens fick mig att gråta. Det var förra helgen det. Jag fyllde nämligen år förra helgen. Söndagen den 27 Mars närmare bestämt. Jens var uppe hos mig den helgen. Men som det brukar vara på söndagar, så skulle han bege sig hemåt. Jag skulle jobba den dagen 7-16 :( Så jag fick en hejdå och grattis puss innan jobbet. Sen så skulle Jens ta tåget söderut vid 12-snåret. Trodde jag.

Men när jag kom hem efter jobb. Så Var han kvar. Han hade tagit ledigt från jobb för att vara med mig och min familj på söndagskvällen. Gissa om jag blev glad. Min goa, härliga, underbara pojkvän. Och då, då fick han mig att gråta. Gissa om jag var glad.

Älskar dig Jens. Tack för allt du gör för mig.