Indiana Emma, Bambi och rattmuffar

Här kommer mitt första officiella seriösa blogginlägg. Jag tänkte skriva lite om vår Lördag.

Den började lite skräckfylld med att Emma ställdes inför en stor utmaning där hon stod på en plattform, med bara 2 alternativ att ta sig ifrån. Antingen gå över en gammal opålitlig hängbro 200 meter över ett hårt betong golv eller krypa genom ett rör som var 20cm i diameter. Fattades bara lite inka indianer med förgiftade spjut, annars var det som taget ur en Indiana Jones film. Efter en stunds modsammlande, så tog hon sig över hängbron mot säkerheten. Emma vs Höjdrädslan 1-0. Gott jobbat gumman ♥

 

Kvällen nalkades och vi skulle ge oss på att tillaga ett rådjurslår. Tänkte som vanligt när man står inför utmaningar: "hur svårt kan det vara?". Blev lite tveksam till det hela när jag fick se låret, det var flått, men det var allt. Kanske inte så farligt för vana slaktare och seriemördare, men de har nog inte en flickvän som skär bort allt fett och alla senor från allt hon äter (inklusive korvar och köttbullar). Så inte undran att jag blev lite nervös när jag såg alla senor och fettränder och lite hårstrån här och där.


 


 

Efter lite putsande, så fick vi bort det mesta av senorna och allt hår var borta. Sedan stod vi inför nästa utmaning, hur vi skulle tillaga detta vältränade lår. Som tur är, så har jag en särbo som inte har särskillt svårt att söka information på internet och hon hade helt enkelt hittat en blogg som handlar om gammaldags mat, skrivit ett inlägg på denna blogg och fått ett email tillbaks om hur vi skulle tillaga låret. Tänkte lägga in en länk här till den bloggen, men jag har ingen aning om vad adressen är, så det får Emma fixa sen hehe. Hur som helst, så hade vi lite mer kött på benen (tihihi) när det gällde tillagningsprocessen. Sticka hål i rackaren och peta i vitlöksklyftor, gnida in härligheten med salt, peppar (glömde peppar) och timjan. Sedan hyvlade vi smör och la över som ett täcke. In med allt i ugnen. Man skulle sänka temperaturen efter ett tag o sånt, men det hoppar jag över. 69 grader var vårt mål, då skulle den vara genomstekt men lite rosa i mitten.

 

Känns som att det är dags att berätta att min särbo är inte bara höjdrädd och rädd för fett/senor, utan även tidsoptimist. Min ursäkt är att min mamma tappade mig några gånger när jag var liten.

 

Maten stod i ugnen från 17:30 till 20:30. Gästerna kom 18:00.

Men den som väntar på något gott....Det blev fantastiskt gott och alla åt sig sådär övermätta (någon pga över konsumering av sås). Så i slutändan blev allt lyckat. Jag ger kvällen 5 rattmuffar av 5 möjliga.


 


 


♥Tack ska ni ha allihopa för en underbar kväll ♥

//Jens



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

amorprocul

Kärlek på avstånd Är en blogg som vi delar (Jens och Emma)

RSS 2.0